Bästa vänner, festgäster, kära aaltoiter
Ofta harmonisk, anpassningsbar, samarbetsvillig, ivrig och snabb på att lära sig nytt. Kan dock tidvis vara klamrande, trotsig och behöva särskild uppmärksamhet och stöd i nya utmaningar. Vill ibland vara stor och självständig, ibland krypa upp i famnen. Med dessa ord beskrivs ett nioårigt barn av Mannerheims Barnskyddsförbund, men jag tycker att man gott kunde beskriva vår nioåriga studentkår på samma sätt.
På nio år har universitetet rest sina väggar och funnit sin plats i samhället. Namnet Aalto-universitetet är känt såväl i Finland som ute i världen. Samtidigt kunde man tänka att det här på något sätt är slutet på början för vi är inte längre den yngsta studentkåren, efter oss har nämligen två nya studentkårer bildats, Konstuniversitetets studentkår och Tammerfors universitets studentkår.
Invid Aalto har vi haft en god plats att växa och kunnat bygga upp våra egna väggar och mellan dessa väggar har det redan rymts mycket av världens bästa studentliv. Det här läsåret har alla studerande vid Aalto, utom studerandena i St Michel, för första gången funnits på samma campus. Under intervjuerna som gavs under valborgen frågade flera journalister hur det har märkt i Otnäs. Jag tycker att ett gemensamt campus redan har gett oss oerhört mycket: Möten med nya människor, nya kurser och nya tankar. Vi har kommit närmare varandra och tack vare det har Aaltogemenskapen fått väldigt mycket nytt liv och ny energi.
Ändå är det bra att komma ihåg att flytten ännu är på hälft i många studenters sinne. Mycket bearbetas och vi vänjer oss vid nya lokaler. Men här kan vi som en gemenskap hjälpa. Vi ska vara öppna. Vänja oss vid nytt. Ge respons. Förvånas och förundras. Och lära oss att tåla osäkerhet ibland och arbeta på vårt obekvämlighetsområde.
När jag bildade styrelsen förra hösten hade jag en mycket priviligeriad ställning. 22 mycket kompetenta människor från olika högskolor och med olika bakgrund sökte till styrelsen. Enligt min mening betyder det att AUS under de senaste åren allt mer och mer lyckats växa till en studentkår för alla aaltoiter. Jag hoppas att det här är utvecklingsriktningen. Att allt fler studenter från konstindusteriella området eller studenter inom kemiteknik, allt fler internationella eller svenskspråkiga studenter eller studenter från KY upplever AUS verksamhet som sin egen. Jag hoppas att antalet sökande till styrelsen och AUS frivilliguppdrag skulle bli fler och uppdragen bli mångsidigare. Ett gäng som skulle verka vid kontoret skulle representera hela gemenskapen ännu bättre. En nyckelposition utgörs av att verksamheten i vår studentkår etappvis inriktas mot de principer som beslutades i gemenskapsstrukturprojketet.
Jag tycker att Årets jippo 2016 var ett utmärkt exempel på hur gemensam verksamhet föder berättelser och legender och svetsar samman gemenskapen. Jag vill tänka att det ännu länge berättas om hur Aaltos studenter besökte 1500 grundskolor under några dagar och motiverade skoleleverna att lära sig. Man behöver inte alltid ordna jippon men det här är en god påminnelse om att tillsammans är vi mera och får vår röst hörd även utanför campusområdet och Finlands gränser.
Effektivitet för även med sig ansvar. Vi bör ta allt mer ansvar för oss själva och den omgivande världen. På AUS har man på allvar inkluderat miljöteman i verksamheten och gällande dem kommer vi säkert att samarbeta med såväl Aalto, Esbo som övriga partners. Om vi inte kan lösa utmaningarna med klimatförändringen och utplåningen av biodiversiteten kommer kommande generationer att ha mindre att fira på årsfesterna.
Kära aaltoiter,
I den här salen sitter flera personer som varit med och ordnat helt fantastiska saker. För er behövs inte studentkårens förvaltning eller principerna för evenemangsarrangemang öppnas upp och presenteras. Ni vet hur mycket jobb som krävs för att ordna årsfestveckan eller för att en sitsfest för ett par hundra personer till slut kan ordnas. Eller för att lyckas få in det lilla, men ack så viktiga ordet i universitetets strategi. Eller att statyn vid kanten av salutorget får sin vita mössa. Sådana här oerhörda satsningar eller ens mindre jippon skulle inte vara möjliga utan er, AUS fantastiska aktörer. Nu följer tack:
Förs och främst till de ansvarsfulla, ivriga frivilliga som lär sig snabbt. Utan er skulle AUS evenemangsfält vara fattigt och vi skulle inte ha möjlighet att veta vad som sker i olika föreningar eller i universitetets arbetgrupper. Tack för att ni tar med er studenternas röst överallt i gemenskapen. Ni gör studenterna synliga. Tack till styrelsens studentrepresentanter, sektionerna, Teknologsektionen, Aava, Campussektionen, Delegationen ledningsgrupp, Museisektionen, 10-årsjubileumssektionen samt kommittéer, alla tillsammans och enskilt och tack till producenterna Niina och Anu som hållit fast i trådarna och skapat en grund för den här mäktigheten.
I den här gemenskapen är endast förändring bestående. Till exempel genomfördes 20 rekryteringar på AUS i fjol. Nioåringens harmoni, anpassningsbarhet och samarbetsförmåga garanteras av vårt guldvärda sakkunnigteam. Tack för ert fantastiska jobb. Tack för att ni anpassar er till förändring och är ett stöd för hela styrelsen och kontoret. Utan er skulle det vara omöjligt att agera.
Kan dock ibland vara klamrande, trotsig och behöva särskild uppmärksamhet och stöd i nya utmaningar. I bakgrunden av det här synliga arbetet finns ett stort stödteam och personer som skapar ramar för allt detta. De planerar vilka datasystem som möjliggör vår verksamhet bäst, hur mycket pengar som krävs för en annorlunda verksamhet, Hur processerna fungerar…och så vidare.
En sådan person, stöttepelarnas stöttepelare, firar idag här med oss. AUS första ekonomichef Reija hade sin sista arbetsdag igår. Jag kan inte låta bli att använda möjligheten att än en gång tacka dig. Tack Reija för att du gav oss av din järnhårda yrkeskunskap! Tack vare dig kan vår nioåring mycket mer än många andra.
Ni har säkert sett att Reija har sådana där stora svarta anteckningsböcker. Reija avslöjade att alla saftiga hemligheter och händelser under åren antecknats i dem. De kan ännu inte publiceras för Reija vet själv heller inte vad allt som skrivits i dem. Men hon lovade att ta med sig alla anteckningsböcker till stugan för förhandsbesiktning. Och även om Reija inte är en deadlineorienterad kollega så kanske det skulle vara till hjälp. Reija, jag väntar på den första presentationen om de bästa bitarna på årsfesten nästa år.
Aaltogemenskapen har redan under flera års tid gett mig världens bästa studentliv. Det har varit framgångar, diskussioner som vidgat mina vyer och sköna typer som det varit fantastiskt att jobba och förbättra världen med. Det har gett en arena för att växa som människa och se att alla olika personligheter har en plats i världen och i den här gemenskapen.
Såsom Mannerheims Barnskyddsförbund sade vill nioåringen ibland krypa upp i famnen. Jag tänker det som så att ibland är färdigt tillräckligt bra och alltid behöver man inte uppfinna nytt. Å andra sidan vill nioåringen vara stor och självständig. Vi ska alltså vara öppna, smidiga och lekfulla och ta de mest imponerande initiativen i välden. Vi kan mogna, men ska inte bli vuxna. åtminstone inte ännu.
Vår Nioåring är redan ganska självständig men den behöver en stor skara människor för att hålla sig upprätt, få stöd, inspireras och göra sig synlig. Sådana människor är salen fylld av. Tillsammans med oss har AUS det bra och kan växa till en tioåring och vända blicken mot den ljusnande framtiden.
Grattis AUS 9 år.